I have no idea what’s going to happen next

En sån här dag när vädret suger och man är lite halvsjuk så finns det inte så mycket mer än att städa lägenheten och typ plugga. (Jag har diskat och och läst tre kapitel så nu kände jag faktiskt att det får vara nog.) Men däremot kan jag inte låta bli att fundera lite så där halvt på framtiden.
Well, well… när man är singel har man inte direkt någon att ta hänsyn till även om det kanske hinner ändras. I alla fall, mitt första år på kandidatprogrammet är strax slut. Det är ungefär en månad kvar och sen har första året passerat vilket är helt sjukt. Det betyder två år till och sen står jag där med en pappersbit som deklarerar att jag har en examen från ett av de bästa universiteten i världen.
Men sen då? Och det är där mina tankar har flugit iväg till idag. När jag går ut är jag 23. Det är ingen ålder alls. Så antingen ska jag söka jobb, jobba och sommaren därpå dra utomlands för tro mig, det är seriöst något man förtjänar. För trots att det är mitt första år på ett program så är det mitt andra år på ett universitet. Eller alternativ nummer två, plugga en master. Väljer jag det senaste alternativet vet jag vart jag är sugen på att göra min praktik också. För det är just det, man får ett halvår utomlands. En praktikplats. Och den lockar något extremt. Men två år till i skolan efter 17 år av just läxor och skolarbeten, uppsatser, tentor, arbeten, powerpoints och så vidare… vill man verkligen spendera två år till där!?

Egentligen kan jag nästan önska att jag efter studenten hade börjat säsonga eller något… men samtidigt, hade jag börjat jobba hade jag aldrig satt min fot på ett universitet medan universitetet är något mer än bara plugg. Kanske lite tur i oturen, vad vet jag? Men snart är det sommar och då väntar ett jobb på ett it-företag och så lov. Jag har förtjänat ett lov.

Summan av kardemumman: ingen vet egentligen vad jag gör om ett år, allra minst jag själv.

jsEn sommardag för två eller tre år sen… Ibland springer tydligen tiden iväg men egentligen, vad gör det? Man får ju uppenbarligen massor av erfarenhet på köpet.

Hello, Goodbye

Livet tar sina egna vägar och det enda man kan göra är att springa efter och försöka hänga med. Och ibland acceptera det faktum att man kan inte styra över allt. Det är omöjligt. Men det finns däremot vissa saker man har full kontroll över och då är det bara värdelöst att fortsätta med saker som inte får en att må bra.

We will never be as young as we were yesterday


Det var en kväll/natt när den var som bäst. Och det skapades minnen. Jag lovar. Men det är sånt som är så fruktansvärt roligt eller det faktumet att tänker jag efter så är de här människorna en stor del av mitt liv och för ett år sen kände jag dem inte. Jag visste inte ens om att de fanns. Okej, det kanske var lite djupt för en lördag så tillbaka till det som faktiskt hände igår.

Vi förade hos Frida och med ”vi” menar jag mig, Frida, Sara och Jessica. Vin, ost och kex och bra musik. Det kan ju knappast bli bättre. Men jo, för Frida plockade fram sina bartender-skills och shotar har aldrig varit så charmigt som när de heter Mora-Nisse.
Vi fick sällskap av Saras syster och hennes kompis och någonstans vid typ halv två bestämde vi oss för att dra in till stan. 5ans spårvagn har seriöst aldrig gått så snabbt från Hjalmar till Valand men det säger kanske mer om tillståndet… kul var det i alla fall! Någonstans på Avenyn mötte vi upp Filip, Oscar och Jesper och efter mycket om och men (beslutet mellan Peacock och Park Lane, PL segrade) så bestämde sig Jesper för att banga men vi andra trippade upp till Park Lane. Kaos kan beskriva allt som hände där inne rätt bra. Men så roligt ändå.
Det blev en obligatorisk tur till BK där på morgonkvisten och sen vagn tillbaka till Hjalmar där Jessicas pappa hämtade upp oss och jag fick skjuts hem (annars hade jag sovit hos Frida). Det är alltid det där antiklimaxet när man har missat sista bussen men orkar inte vänta tills de börjar gå igen tidigt på morgonen. Och som fattig student vill man undvika taxi.

I alla fall, det var en fantastisk kväll igår med fantastiska människor. Och jag har en stukad fot. Det kan liksom inte bli bättre…

Let’s live it up

Fest ikväll. Det är ju fredag liksom och som vanligt lider jag av ”nothing to wear”-syndromet. Men vem vet? En dusch kanske gör att jag ser allt i ett klarare perspektiv. Man kan väl i alla fall hoppas. Har ingen lust att faktiskt göra slag i saken och införa nakenfester…

C is for Cookie

Bakat kakor. Som för tillfället håller på att svalna. Vette tusan hur de blev egentligen men jag hade något att göra här på förmiddagen i alla fall. Man kan lätt bli uttråkad när man inte är i skolan på vardagarna och det finns liksom en risk att man knappt kliver upp ur sängen men idag bakade jag kakor. Alltid något.

Osminkad med mjöl överallt och ingenstans. Mjölpåsen gick seriöst till attack. Andades in det också och började nysa och fnittra som en dåre. Hela lägenheten blev typ vit och jag hade nästan kunnat extraknäcka som ett mumintroll. Ansiktet klarade sig hyfsat men resten var bara kaos.
Ibland har man roligt i köket, tydligen.

When it rains

Det regnar och blåser och nästan viner i rutorna.
Lite mysigt faktiskt. I alla fall när man inte behöver gå ut och nu på kvällen är det nästan lite magiskt.

Jag ska strax bädda ned mig i sängen. Och bara njuta av en god natts sömn i en skön säng. (Världens bästa säng, min alltså.) I och för sig är det fortfarande lite osäkert på om jag väl kommer lyckas somna eller inte men förutsättningarna är ändå rätt bra. Plus att jag är i stort sett ledig imorgon…